Gôtt mos i 40 år

Det har gått 40 år sedan bagaren och dödgrävaren (!) Ove Wester öppnade sin korvkiosk på Sävedalens torg.

Peder Wester är uppvuxen i en korvkiosk och har mycket att berätta om gatukökets 40-åriga historia, även om han inte själv upplevde de första åren.

– Pappa ville egentligen öppna ett bageri, men det hade han inte råd med, berättar Peder. Istället kom han över en korvvagn för 1500 kronor.

Att få öppna korvkiosk var inte lätt på den tiden. Tillståndet utdelades nämligen bara till sådana som var handikappade. Men på något sätt kom Ove runt detta och i juni 1954 slog han upp luckan till sin vagn. Det var succé direkt. Moset tog slut första kvällen och Ove fick cykla hem till Kyrktorget och göra nytt.

OVES SPECIAL – Gôtt mos i 40 år.

– Moset gjordes hemma på spisen. Det hela var egentligen otroligt primitivt om man betänker att det bara är 40 år sedan. Alla transporter skedde med cykel. Korvvagnen hade spritkök, belysningen sköttes med fotogenlampor och vatten hämtades i dunkar. Det fanns ingen värme i vagnen. Mamma har berättat att första vintern frös hennes päls fast i väggen och kom inte loss på flera månader, skrattar Peder.

Otroligt om man tänker att bara är 40 år sedan är också priset på den tiden: 95 öre för en halv special.

Den gamla vagnen skrotades så småningom och Ove köpte en kasserad pressbyråkiosk från skroten för 50 kronor. En dag exploderade spritköket och Oves var nära att brinna inne. Det var dags att skaffa el.

– Med elen kom den stora revolutionen: grillkorven, berättar Peder. Tidigare hade det bara funnits kokt korv, bröd, senap och mos. Nu kom också våfflor med sylt, som var en storsäljare under hela 60-talet. Särskilt populära var Oves special som bestod av våffla med sylt, korv och mos!

GULDÅLDER

60-talet innan motorvägen kom var Oves guldålder. Kundernas rörlighet ökade med bilismens utbredning. Raggare blev ett begrepp och de stannade gärna med sina kolonner vid Oves Gatukök. Dansband träffades ofta på väg till och från Göteborg. Läskedryckerna kom in i bilden och Ove sålde mest Coca Cola i hela Västsverige. Han var också först i regionen med att införa pommes frites. Pommisarna har dock aldrig kunnat konkurrera med Oves berömda mos.

Allteftersom tiden gick blev Peder mer och mer involverad i gatuköket. 1979 tog han över helt i samband med dagens kiosk införskaffades.

– Vi hade en svag nedgång under hela 70-talet, men med den nya vagnen tredubblades omsättningen redan första kvällen. Sedan har det bara ökat, fram till lågkonjukturen i alla fall. Men jag undrar om det inte håller på att vända nu, säger Peder.

KORVGUBBE

Nog verkar de så, i alla fall. Under den dryga timme vi sitter och pratar i kiosken är det inte lugnt en minut. Medhjälparen Larry tar hand om kunderna.

– Larry har varit med sedan -84 och är idag lika mycket ”Oves” som jag själv. Jag kan sötta honom i luckan utan minsta dåliga samvete, säger Peder.

Sin egen roll som korvgubbe trivs han bra med.

– Det är klart att jag inte vet så mycket annat, men jag vet att jag skulle sakna det om jag inte hade det. Att vara korvgubbe är en väldigt social uppgift.

Nej, Peder har ingen tanke på att byta jobb. För två år sedan öppnade han en ny kiosk på Kyrktorget tillsammans med sin fru Lotta. Kanske kommer han så småningom att byta till en modernare kiosk i Sävedalen. Men närmast i framtiden ligger 40-årsfirandet.

– Det blir massor av roligt mellan den förste och femte juni med specialpriser och arrangemang, säger han hemlighetsfullt.

Mer får vi inte veta. Något vi däremot kan vara säkra på är att moser är och förblir det samma.